Vincent är tillbaka och jag är så fucking glad!! Inga mer tårar, jag slipper oroa mig varje minut och huvudsaken, Vincent mår bra.

Var till Blå Lagunen med mamms och käkade lunch och så ringer grannen och säger att en gul katt sitter i källaren. Mamma och jag halvspringer hem och där sitter min lilla älskling på balkongen. Ropade "beebiiiiis" och började springa och han svarade. Har aldrig hört honom jama så högt. Han var väldigt hungrig och lite smalare men annars pigg och kry. Vilken lycka!

Så skönt att ha det stödet man haft. Alla som delat, letat, hjälpt mig med annonsering och dom som regelbundet frågat om han kommit hem. Dom vet hur mycket han betyder för mig!