Vincent försvann ju i torsdags. Jag skulle släppa ut domen snabbis men han kom aldrig hem.
Jag har letat och ropat men inget.
Jag har gråtit så jag inte har tårar kvar.
Jag tänker konstant på honom och är riktigt nere. Första gången jag känner såhär. Annars brukar jag kunna trycka undan alla känslor men det går inte denna gång.
Imorgon ska vi öppna klädkuren på jobbet och jag är livrädd att han ska ligga död där i.

Det känns så jobbigt för ingen vet hur jag känner. Det finns ingen människa eller någon jag älskar mer än Vincent (och Randi) men jag är glad att det finns folk som bryr sig iallafall. Skulle jag inte ha Randi här skulle jag nog inte klara av detta.

Jag och Randi vill ha tillbaka vår bästa vän och bror. Älskade Vincent, kom hem.